fan att jag ska behöva må såhär.
vill bara att du ska börja leva igen.
fy fan vad jag saknar dej,
går fan inte att beskriva hur jävla mycket.
ett år och 7 månader har du varit död,

jag älskar dej pappa.

Once again we're sitting here 
the silence is killing me, killing you
Its hard to breathe, the air is gone
I turn to you
I want to say it
my feelings is burning inside
but the moment has died
Along with everything I ever thought I was
Let's talk about it
Don't scream, I won't cry
Keep in mind that I love you
The Words are harsh but I need to hear it
So look into my eyes and tell me
that we weren't meant to be
__________________________________________________________________________

varför har jag för första gången känt mej osäker?
någonting saknas som fanns förut,
någonting jag verkligen älskade,
men nu är plötsligt allt slut.

shut up, i fucking love you.

det var ju 2010 pappa dog, på sommarlovet, å hela sommarlovet va förstört.
kan ju berätta vad som hände 30 juni, dagen pappa dog.

jag bodde ju i kramfors då, skulle ut och bada med en kompis, kom hem, anna-lena var förbannad, visste inte varför, så jag gick ut och satte mej, sen fick jag å min kompis hem till henne, skulle sova där, också kommer magnus, faster tinas man, och säger att vi måste åka hem. när jag är hemma, är alla i tvrummet, kusinerna, tina, farmor.
satte mej i soffan, och då kom ebba och satt sig bredvid mej.
tina sätter sig framförs oss och säger '' pappa är död ''

det var bara 3 ord, och allt blev ett helvette.


mamma bodde redan i husum då, så hon kom och hämtade oss, vi åkte till husum,de va då vi flyttade till örnsköldsvik.
hatade detta ställe då, fast har lärt mej att gilla det. nu är det ju rätt okej att bo här.

ungefär 3 veckor senare var det begravning. helt ärligt, jag kunde inte gråta. ALLA grät förutom jag, fyfan. såg ju ut som ett emo också, ja.

sen flyttade vi till domsjö, sen till arnäsvall.
minns inge mer av 2010, vill inte det heller

Daniel Hörnfeldt, världens bästa pappa ♥